Nu har redan en och en halv vecka gått. Jag har kommit in i det mer och allt känns bättre och bekvämare allteftersom. Det går lättare att prata med alla och ta kontakt med både lärare och elever. Något som jag har märkt är att framför allt eleverna på skolan är väldigt nyfikna på vem man är. Till och med lågstadieelever stannar mig i korridoren ibland och undrar vad jag heter eller vad jag gör. Eleverna har liksom koll på skolan och märker direkt när någon ny dyker upp. Det är kul tycker jag, så att man inte går runt där helt osynlig, eller ännu värre, går runt och ser farlig ut så att ingen vågar ta kontakt.
Igår var båda lärarna som jag går med sjuka så det var vikarier som gällde. Detta bidrog till att jag på ett par lektioner fick chansen att visa framfötterna lite mer då jag faktiskt hade bättre koll på läget än själva vikarien eftersom jag ju varit i klasserna mer. Eleverna lyssnar på mig ganska bra i de lägena och det känns skönt.
Nackdelen med att gå med vikarier är att jag inte lär mig lika mycket som när jag ser de riktiga lärarna. Därför fick L och jag istället besöka en annan sjätteklass, där klassföreståndaren hade jättelång erfarenhet av yrket. Det var fantastiskt lärorikt att se hur hon jobbar. Hon var, precis som hon faktiskt själv beskrev sig, sträng när det behövs (vilket sällan behövs) men annars rolig, sprallig och flexibel. Hon är inte rädd för nytänkande samtidigt som hon bär med sig en gammaldags stil, och tillsammans blir detta en kanonkombination. Eleverna, som representerade en klass som läraren sa var "den bästa på fyrtio år", satt tysta och glada på lektionerna, räckte upp handen när de ville säga något och var respektfulla och ambitiösa. "Det finaste med dem är att de stärker varandra och låter aldrig någon känna sig sämre", sa läraren. Det var som en dröm alltihop. Läraren berättade också att detta självklart inte har kommit gratis, utan det har krävt arbete både från eleverna och från läraren. Men det är fint att se när det fungerar som man vill. När eleverna skulle arbeta i grupper utspridda i klassrummet och i andra smårum fungerade det också bra. Läraren, som stod och pratade med oss ett tag, tog sedan ett varv för att kontrollera läget och kom tillbaka med ett stolt leende och sa "allt fungerar som vanligt jättebra, de är fantastiska".
Man kan konstatera att det ofta är något rörigare i de klasserna L och jag är i vanligtvis. Samtidigt bör man ta hänsyn till att klasserna har något olika förutsättningar. Den klassen vi hälsade på hade ett eget klassrum, medan våra klasser delar på ett och får använda en stor studiehall som lektionssal stora delar av dagen. Eftersom denna studiehall fylls av en eller ett par andra klasser också samtidigt blir ljudnivån lätt lite högre än den är i ett vanligt klassrum. Dessutom måste eleverna springa fram och tillbaka på ett annat sätt. Detta skapar lite oro. Detta är dock ett ganska nytt fenomen för eleverna då den här delen av skolan är nybyggd, och förhoppningen är att eleverna snart ska komma till rätta med systemet och tillslut lära sig att lugna ner sig mer.
I klasserna har vi ett antal underbara personligheter och det är kul att man börjar lära känna dem lite bättre och hur man ska bemöta var och en av dem. Idag smugglade jag med en klasskatalog också så i kväll tänker jag plugga in de namn som inte sitter.
Igår eftermiddag hade lärarna ett APT-möte som jag var med på. Det var intressant och de gick igenom frågor och punkter som är heta just nu, exempelvis rastvaktschema, blivande trivselledare (sysselsättare på raster bl a), att bibliotikarien ska ersättas av en ny framöver under tiden den ordinarie ska vara mammaledig, vilken tid man bör släppa in eleverna i skolan på morgnarna etc.Dessutom satte lärarna sig i grupper och fick i uppgift att gå laget runt och berätta och dela med sig av tankar och undervisningssätt och material som fungerat extra bra och som de ville tipsa de andra om. Här fick jag framför allt en del idéer om hur man kan använda datorn i undervisningen.
Dessa ska jag undersöka: sploder, arcademics, englishflashgames, Rixdax (från riksdagen.se, funkar i SO), tuxofmath (matte, bra för 6or), Khan academy (på engelska, matte bl a, läraren kan fungera som en coach till eleverna, det finns videos med instruktioner mm).
Idag på eftermiddagen pratade vi en del med den ena klassläraren, som blivit frisk till idag. Hon delade med sig av massa erfarenheter, svarade snällt på alla möjliga sorters frågor som jag och Lisa ställde utifrån alla intryck och tankar hittills, visade oss Unikum och Dexter, som båda är program för lärarna att förvara allt från IUPer till närvaro och planeringar. Därefter fick vi sitta och "rätta" berättelser som barnen har skrivit utifrån given rubrik. Vi skrev feedback till dem som vi även ska gå igenom muntligt med var och en någon dag framöver. Detta kändes jättelärorikt. Nu fick vi chansen att på riktigt ge feedback till riktiga elever, precis som vi ska göra som färdiga lärare. Det var jättekul. Allt vi lärt oss hittills under utbildningen kom till användning. T ex att man ska bedöma genom att skriva om den specifika texten, inte skriva "du" eller kommentera personen direkt. Texttriangeln var ett annat verktyg som kändes jättebra att utgå från, grymt att vi lärt oss den!
Imorgon ska vi genomföra skrivuppgiftslektionen med barnen på varsin svensklektion. Och på fredag blir det boksamtal. Ska bli spännande! Mer om det då!
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar