Varje måndag morgon börjar eleverna kl 8.30 istället för 8.00. Lärarna träffas ca 7.45 för att ha möte varje vecka. Den här måndagsmorgonen fanns endast de nationella proven på dagordningen. Det pratades och planerades. Lärarna var tvungna att bestämma hur dagarna skulle vara upplagda med dessa prov och vilka lärare som skulle vara med vilka grupper av elever. Vissa elever föredrar att sitta ensamma i grupprum för att kunna koncentrera sig tillräckligt och de elever som har svenska som andraspråk fick också vara i ett annat rum. Det märktes att lärarna var lite nervösa inför de här proven. När de senare under dagen tittade igenom proven för att se hur de skulle instruera barnen under provtillfällena blev de nog ännu mer spända. Proven såg nämligen väldigt mastiga ut. Eftersom eleverna inte ska få reda på något om proven innan det är dags fick lärarna hålla god min, se hoppfulla ut och försöka hålla eleverna lugna. Det märktes nämligen att flera elever var nervösa inför detta också.
På tisdagen var det då dags. På förmiddagen var det läsförståelse (utifrån berättelsetexter) som skulle testas och på eftermiddagen var uppgiften att skriva en berättelse. Det var strax innan klockan nio på morgonen som barnen samlades på de redan planerade platserna. Pärmar och stora böcker sattes upp mitt på borden för att eleverna inte skulle kunna tjuvkika på varandra. Eleverna hade fått lov att ta med fika denna dag för att orka hålla fokus uppe. Några hade med sig stora lass, andra mindre. Provtillfällena gick hur bra som helst, eleverna var koncentrerade och det märktes att alla ville prestera och gjorde sitt bästa. Något som var nytt för mig var att datorer användes under skrivdelen. På min tid skrev man för hand. Under tiden eleverna testades gick jag mest runt i rummet och kontrollerade så att alla gjorde vad de skulle. När klockan var ca 13 och eleverna var färdigtestade för den här dagen slutade de. Nu passade svensklärarna på att samla ihop alla sjätteklassers läsförståelseprov och tog med sig mallen för rättning av proven för att samlas i ett klassrum för att påbörja rättningen. Jag och L fick vara med. Det märktes att det i många fall inte är helt enkelt att avgöra hur många poäng var och en skulle få på varje fråga. Ibland var frågorna luddiga och flera elever missuppfattade en del frågor. Det kunde innebära att de inte fick poäng på grund av att facit krävde ett visst sätt att svara på. Det spelade alltså ingen roll ifall eleverna hade svarat på frågan utefter deras egen tolkning av den och skrivit något jättegenomtänkt och bra, matchade svaret inte med facit blev det poänglöst. Det kunde jag tycka kändes hårt ibland. Många gånger tror jag eleverna hade svarat rätt ifall de hade fått förklara sig mer eller ifall de hade insett vad frågan egentligen var ute efter för svar. Dock är det väl detta som ska vara det luriga med läsförståelse. Klockan 16 denna dag hade lärarna tillsammans med skolans rektor ett möte om deras gemensamma studiebesök på Fridaskolan som ägde rum för ett par veckor sedan. Jag var inte med på detta möte men det var bra att se att skolan följde upp besöket och försökte prata om och komma fram till vad man kan ta efter den skolan. Besöket ger lite mer ifall man har ett möte efteråt där alla får vädra idéer än ifall man bara gör själva besöket.
Onsdagen såg lite annorlunda ut för mig och L. Denna dag skulle vi nämligen till pedagogen på morgonen för att ha praxisseminarium med en av våra lärare i VFU-kursen, studenterna som är placerade i Partille/Lerum och koordinatorn för dessa områden. Under två timmar delade vi med oss av våra erfarenheter och upplevelser och diskuterade frågor som poppat upp under VFU-veckorna. Vi pratade till exempel om hur man ska tas med stökiga elever som varken sitter still eller lyssnar under lektioner. Något vi kom fram till var att försöka fokusera på de som sköter sig istället för på de som inte sköter sig. Alltså att uppmärksamma de skötsamma reagera och försöka låta de styra hur det rätta klimatet ska vara i klassrummet till exempel genom att säga ifrån. Dessutom kan stök och bråk bero på att eleverna är understimulerade och frustrerade. Det är viktigt att hitta rätt utmaningar och verktyg till eleverna så att de blir sysselsatta med något som känns givande för dem. Det är en intressant punkt. Ett klassrum utan stök, bråk och tjafs då och då är nog inte ofta man hittar.
Efter praxisseminariet åkte jag och L till vår VFU-skola och fortsatte dagen där. Det var lunchdags när vi kom dit och efter det hade eleverna elevens val kvar. Under den tiden får eleverna välja själva vad de ska arbeta med och jag och L går mest runt och hjälper och stöttar i det valda arbetet.
På eftermiddagen efter att eleverna hade slutat hade lärarna en sorts IT-utbildning som de har en gång i månaden. Den här gången handlade det om Star boards och hur den kan användas i undervisningen. Det är spännande att se hur långt utvecklingen har gått inom IKT. Innan lektionen började höll en lärare som nyss var i England på skolmässa ett föredrag om hennes upplevelser från mässan och olika skolbesök. Det var intressant och hon visade flera olika bilder från resan som gav flera av lärarna inspiration om hur undervisning med mera kan se ut. Exempelvis hade de på en skola arbetat med teman genom att ha olika stationer som eleverna går runt mellan och pysslar med olika saker. För att veta vad som pågår i klassrummen hade även klassrumsdörrarna pyntats med dekoration inom temat.
Torsdagen såg i princip likadan ut som tisdagen med nationella prov hela dagen. Även idag var det två olika tester, först läsförståelse och sedan en skrivdel. Under läsförståelsen var det faktatexter som lästes. Skrivdelen handlade om beskrivningar. Eleverna var skötsamma och duktiga även idag. Även idag fick vi vara med och se hur lärarna rättade läsförståelsedelen.
Okej, då var det bara en dag kvar av den här treveckorsperioden av praktik. Helt otroligt.
Fredagen gick snabbt. Idag var dagen då eleverna under svenskalektionen skulle få gå till förskolor och läsa barnböcker. Den här uppgiften har jag skrivit om tidigare i bloggen. Fyra och fyra skulle eleverna gå iväg. Jag tilldelades en grupp som jag skulle gå med. Det tog drygt tio minuter att gå till förskolan. När vi kom dit var dagisbarnen inte riktigt klara med frukosten så vi fick sitta och vänta en liten stund. Då hann de två paren läsa igenom sina böcker en gång till. Dagisbarnen delades upp i två olika grupper om sex personer som eleverna skulle läsa för. Vi satt inne i ett litet rum. Dagisbarnen var jättesöta och satt så fint utmed ena väggen i rummet. Båda grupperna skötte sig galant med läsningen. Uppgiften var att läsa med inlevelse och det gjorde de! De visade hela tiden barnen bilderna i böckerna och barnen satt och lyssnade jättefint. Ibland kom de med små kommentarer och skrattade. Mina fyra elever gick in i rollen som lite mer vuxen och de såg verkligen stolta ut över att de fick barnen att lyssna så bra på dem. De som inte läste filmade de andra, så när vi efteråt kom tillbaka till skolan hade de två olika filmer från lässtunden som svenskläraren kunde ta del av för att sedan bedöma. Det här är absolut en uppgift som jag tänker ta med mig framöver när jag är färdigutbildad lärare.
På eftermiddagen hade eleverna mentorstid. Då pratades det om klassresan som den ena klassen ska åka på senare i vår. De ska till en ö (vid Tjörn tror jag) och övernatta och detta är något som de verkligen verkar se fram emot. Under klasstiden delades eleverna in i olika grupper som var och en hade olika uppgifter. En grupp planerade mat, en skrev packningslista, en tredje kom på dagsaktiviteter och en fjärde kvällsaktiviteter. De såg ut att njuta av att själva få planera dagarna och göra som de vill för en gångs skull. En kille föreslog att jag och L skulle följa med på resan och det var verkligen smickrande att höra. Vi har varit med i klassen i tre veckor och redan vill de att vi ska vara med på deras klassresa. Flera fortsatte att fråga oss om detta och det var kul.
När dagen var slut gick eleverna på lov. De var jättespralliga och såg fram emot detta. Eftersom det var min och Ls sista dag för den här perioden var det ett tiotal barn som kom fram och kramade oss och sa hejdå. De var så söta och snälla! Man nästan rös i kroppen. Det känns verkligen skönt att ha kommit in i gruppen så bra.
Slut på veckan!
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar