Hur förberedde jag mig?
Jag lånade boken Bröderna Lejonhjärta på skolans bibliotek. Därefter bläddrade jag igenom boken med målet att hitta det optimala kapitlet att prata om. Det jag fick tänka på var att det skulle vara enkelt att förstå ifall man inte läst boken eller sett filmen innan. Det skulle alltså vara relativt självbärande. Det skulle inte innehålla för många karaktärer och de som finns med skulle helst beskrivas i kapitlet så att man förstår vilka de är. Det skulle även vara lagom långt. Jag valde kapitel tio som handlar om hur Tengil har ett möte med folket i Törnrosdalen. Han är på jakt efter Jonatan och vill även skrämma upp folket. Det är ett spännande kapitel som håller kraven jag ställt och dessutom innehåller en tvåsidig bild som är användbart. När jag hade valt ut kapitlet gick jag och kopierade upp det till eleverna. Sedan läste jag det flera gånger. Jag hade en penna i handen och skrev ned tankar och frågor som poppade upp under tiden. Dessa skulle sedan finnas till hands under samtalet och var en hjälp även för mig att förstå kapitlet. Jag strök under vissa meningar och partier som var extra intressanta eller svåra. Okända ord slog jag upp.
Jag visste att det skulle finnas plats i klassrummet till samtalen och att det var möjligt att sätta halva klassen i en ring för att samtala. Jag bestämde att det skulle vara i halvklass eftersom jag trodde att det kunde vara en lagom stor grupp till det här ändamålet. Dessutom gav det min klasskamrat chansen att hålla i sitt samtal samtidigt med resten av eleverna. Ett par dagar innan samtalet skulle äga rum delade jag ut häftena till eleverna och berättade om vad uppgiften var, att de skulle läsa texten någon gång innan fredag och vara förberedda inför ett boksamtal. Jag förklarade lite för dem vad ett boksamtal innebär och bad dem fundera över vilka intryck de får när de läser kapitlet. Dagen innan samtalet påminde jag eleverna i båda klasserna om att läsa texten för att försäkra mig om att alla (förhoppningsvis) skulle göra det.
Hur fungerade samtalen?
Samtal ett:
Det första samtalet gick jättebra. Jag hade en grupp av elever som var både engagerade och drivande. Större delen av gruppen ville vara med och delta på ett aktivt sätt, vilket resulterade i att samtalet flöt på väldigt bra. Jag hade förberett en del frågor till eleverna för att få igång samtalet. Vissa av frågorna var raka och konkreta medan andra var något djupare och mer analyserande. När någon elev ville prata räckte denne upp handen. Under hela samtalet var händer uppe i stort sett hela tiden och många ville dela med sig av sina tankar, reflektioner och associationer. Det var otroligt intressant och väldigt kul att vara med om ett så framgångsrikt samtal. Det var ett par elever som inte var lika pigga på att räcka upp handen, men dessa ställde jag frågor till ändå. Tack vare den härliga atmosfären som fanns i gruppen fick jag känslan av att dessa elever inte tyckte att det var jobbigt att bli utvalda att svara. Alltid kunde de bidra med något. En av eleverna hade inte läst texten. Självklart blev jag lite besviken, men jag ville inte låta det förstöra samtalet. Därför fick denne frågor som inte krävde läsning på samma sätt. T. ex:
Efter att vi hade pratat om muren som finns runt Törnrosdalen och hur den påverkar folket i byn, frågade jag eleven hur han tror att han hade känt sig och mått ifall han hade bott instängd på det sättet. Eleven såg även sin chans att räcka upp handen när vi pratade om bilden i kapitlet och gav oss andra en fin beskrivning om den. Beskrivning är även något som eleverna har arbetat med den senaste tiden. Det jag var extra glad över med samtalet var att eleverna associerade och jämförde texten med verkliga händelser. Exempelvis jämfördes Tengil med alltifrån Hitler till Kristian Tyrann, muren med gränsen mellan USA och Mexiko och folkets situation med konflikten i Gaza. Tankarna motiverades av eleverna och lockade vissa att analysera vidare.
I slutet på det första samtalet samlades min halva klass med den halvan som samtalade med min klasskompis. Tillsammans gick vi i helklass igenom de största och mest intressanta punkterna och samtalsämnena. Här var det intressant att se att vissa elever som hade varit lite blyga under samtalens gång hade snappat upp och kommit ihåg vissa punkter som de nu vågade ta upp. Förmodligen skedde detta eftersom de tidigare hade sett att tankarna tagits emot väl och därför visste eleverna att ingen skulle rätta dem på något sätt.
Samtal två:
Inför samtal nummer två var jag positiv och laddad. Jag ville att detta skulle bli lika bra. "Det är bara att göra allt en gång till, utgå från samma frågor och förmodligen kommer det att rulla på lika fint" tänkte jag. Detta var dessvärre lite för positiva tankar. Ambitionen var bra, men det var svårare än jag trodde. Den här gruppen var inte alls lika driven och framåt. Det var mycket färre händer i luften hela tiden och eleverna analyserade inte på samma sätt som första gruppen. Här var det fler än en elev som inte hade läst kapitlet och i den här gruppen valde dessa elever att tramsa och störa de andra eleverna istället för att försöka snappa upp något som togs upp och bidra med någon egen tanke. Eleverna i gruppen var mindre koncentrerade än första gruppen och hade svårare för att sitta still. Tillsammans berörde vi de flesta av de frågor jag hade förberett men vi pratade mindre om var och en av dem. Vi kom inte till samma nivå som gruppen innan. Jag tror ändå att eleverna lärde sig en hel del av samtalet och jag ska ändå vara nöjd med dem för flera försökte ändå. En elev var väldigt insatt i boken och dess ämnen och räckte upp handen hela tiden. Dock räcker det ju inte att bara en elev är aktiv för att det ska bli ett framgångsrikt samtal. Under det här samtalet skötte jag mig något sämre än jag gjorde under det första. Jag blandade ihop samtalen något och glömde bort vad som hade tagits upp i det första respektive det andra samtalet. Detta ledde till att någon fråga togs upp mer än en gång och jag ledde inte in eleverna på samma organiserade spår som under det första samtalet. Därför blev det aningen rörigt och inte lika strukturerat. Eftersom jag hade hoppats på ett perfekt samtal var jag därför lite missnöjd och tycker att jag själv borde ha förberett mig bättre, trots att jag egentligen trodde att jag hade förberett mig tillräckligt väl. Det kan vara så att jag helt enkelt är oerfaren. Jag lärde mig att det kan vara svårare an vad man tror att använda samma material till olika klasser. Min första tanke är ju att det ska vara lätt. Hur som helst var detta ett samtal som var väldigt lärorikt för mig. Det ska göras klart att det ändå var ett godkänt samtal.
Under samtalen var det väldigt skönt att se att nya händer räcktes upp samtidigt som andra elever satt och pratade. Det innebar ju att diskussioner uppkom och att elever blev inspirerade till att samtala.
Det första samtalet gick jättebra. Jag hade en grupp av elever som var både engagerade och drivande. Större delen av gruppen ville vara med och delta på ett aktivt sätt, vilket resulterade i att samtalet flöt på väldigt bra. Jag hade förberett en del frågor till eleverna för att få igång samtalet. Vissa av frågorna var raka och konkreta medan andra var något djupare och mer analyserande. När någon elev ville prata räckte denne upp handen. Under hela samtalet var händer uppe i stort sett hela tiden och många ville dela med sig av sina tankar, reflektioner och associationer. Det var otroligt intressant och väldigt kul att vara med om ett så framgångsrikt samtal. Det var ett par elever som inte var lika pigga på att räcka upp handen, men dessa ställde jag frågor till ändå. Tack vare den härliga atmosfären som fanns i gruppen fick jag känslan av att dessa elever inte tyckte att det var jobbigt att bli utvalda att svara. Alltid kunde de bidra med något. En av eleverna hade inte läst texten. Självklart blev jag lite besviken, men jag ville inte låta det förstöra samtalet. Därför fick denne frågor som inte krävde läsning på samma sätt. T. ex:
Efter att vi hade pratat om muren som finns runt Törnrosdalen och hur den påverkar folket i byn, frågade jag eleven hur han tror att han hade känt sig och mått ifall han hade bott instängd på det sättet. Eleven såg även sin chans att räcka upp handen när vi pratade om bilden i kapitlet och gav oss andra en fin beskrivning om den. Beskrivning är även något som eleverna har arbetat med den senaste tiden. Det jag var extra glad över med samtalet var att eleverna associerade och jämförde texten med verkliga händelser. Exempelvis jämfördes Tengil med alltifrån Hitler till Kristian Tyrann, muren med gränsen mellan USA och Mexiko och folkets situation med konflikten i Gaza. Tankarna motiverades av eleverna och lockade vissa att analysera vidare.
I slutet på det första samtalet samlades min halva klass med den halvan som samtalade med min klasskompis. Tillsammans gick vi i helklass igenom de största och mest intressanta punkterna och samtalsämnena. Här var det intressant att se att vissa elever som hade varit lite blyga under samtalens gång hade snappat upp och kommit ihåg vissa punkter som de nu vågade ta upp. Förmodligen skedde detta eftersom de tidigare hade sett att tankarna tagits emot väl och därför visste eleverna att ingen skulle rätta dem på något sätt.
Samtal två:
Inför samtal nummer två var jag positiv och laddad. Jag ville att detta skulle bli lika bra. "Det är bara att göra allt en gång till, utgå från samma frågor och förmodligen kommer det att rulla på lika fint" tänkte jag. Detta var dessvärre lite för positiva tankar. Ambitionen var bra, men det var svårare än jag trodde. Den här gruppen var inte alls lika driven och framåt. Det var mycket färre händer i luften hela tiden och eleverna analyserade inte på samma sätt som första gruppen. Här var det fler än en elev som inte hade läst kapitlet och i den här gruppen valde dessa elever att tramsa och störa de andra eleverna istället för att försöka snappa upp något som togs upp och bidra med någon egen tanke. Eleverna i gruppen var mindre koncentrerade än första gruppen och hade svårare för att sitta still. Tillsammans berörde vi de flesta av de frågor jag hade förberett men vi pratade mindre om var och en av dem. Vi kom inte till samma nivå som gruppen innan. Jag tror ändå att eleverna lärde sig en hel del av samtalet och jag ska ändå vara nöjd med dem för flera försökte ändå. En elev var väldigt insatt i boken och dess ämnen och räckte upp handen hela tiden. Dock räcker det ju inte att bara en elev är aktiv för att det ska bli ett framgångsrikt samtal. Under det här samtalet skötte jag mig något sämre än jag gjorde under det första. Jag blandade ihop samtalen något och glömde bort vad som hade tagits upp i det första respektive det andra samtalet. Detta ledde till att någon fråga togs upp mer än en gång och jag ledde inte in eleverna på samma organiserade spår som under det första samtalet. Därför blev det aningen rörigt och inte lika strukturerat. Eftersom jag hade hoppats på ett perfekt samtal var jag därför lite missnöjd och tycker att jag själv borde ha förberett mig bättre, trots att jag egentligen trodde att jag hade förberett mig tillräckligt väl. Det kan vara så att jag helt enkelt är oerfaren. Jag lärde mig att det kan vara svårare an vad man tror att använda samma material till olika klasser. Min första tanke är ju att det ska vara lätt. Hur som helst var detta ett samtal som var väldigt lärorikt för mig. Det ska göras klart att det ändå var ett godkänt samtal.
Under samtalen var det väldigt skönt att se att nya händer räcktes upp samtidigt som andra elever satt och pratade. Det innebar ju att diskussioner uppkom och att elever blev inspirerade till att samtala.
Min roll som samtalsledare
Jag som samtalsledare hade en ganska central roll eftersom jag dels ställde en del frågor och dels försökte locka in eleverna på vissa samtalsspår. Dessutom gav jag dem ofta något slags ljud som respons när någon hade sagt något. Jag lärde mig att när ett samtal flyter på blir jag som samtalsledare inte alls lika framhävande som när det inte flyter på. Något annat som jag tar med mig framöver är att inte sätta upp två "likadana" textsamtal så tätt inpå varandra som jag gjorde den här gången.
Jag som samtalsledare hade en ganska central roll eftersom jag dels ställde en del frågor och dels försökte locka in eleverna på vissa samtalsspår. Dessutom gav jag dem ofta något slags ljud som respons när någon hade sagt något. Jag lärde mig att när ett samtal flyter på blir jag som samtalsledare inte alls lika framhävande som när det inte flyter på. Något annat som jag tar med mig framöver är att inte sätta upp två "likadana" textsamtal så tätt inpå varandra som jag gjorde den här gången.
Vilka specialfrågor hade jag förberett ifall samtalet skulle tystna?
Jag hade strukit under vissa meningar och partier i kaptilet och visste att de delarna hade kunnat tas upp då jag ansåg dem vara intressanta.
Dessa frågor hade jag skrivit ned:
- Vad tyckte ni om kapitlet? Var det okej att läsa det?
- Blev ni sugna på att läsa mer i boken? Läsa hela? Se filmen?
- Är det någon som har sett filmen eller läst boken innan?
- Hur var det att läsa kapitlet? Intressant? Lätt/svårt? Klurigt? Spännande? Vad det något som nu inte förstod? Gå in på detta och förklara i så fall.
- Sammanfattning av kapitlet. Vad handlade det om? Olika karaktärer. Platser.
- Starka intryck.
- Bilder i huvudet när de läste?
- Bilden s 136-137. Tittade ni på den? Vad säger den? Beskrivning.
- Vem är det som pratar? Jag-form.
- Relationer i kapitlet. Syskonkärlek. Fiender.
- Prata om mötet. Varför hölls mötet?
- Prata mer om Tengil. Vem är han? Beskrivning. Vad får vi reda på om honom i texten? Vad är han för ledare? Motivera. Kan man jämföra honom med andra ledare i verkligheten? (från nutid eller förr) Eller andra böcker/filmer.
- Prata om muren. Vad står det om muren. Frihet. Associera till annat? Ex. fängelse.
- Vart kan vi läsa/hur vet vi att folket haft det bättre innan Tengil blev ledare?
- Kan vi associera till annat? Krig med mera.
- Varför skrev Astrid Lindgren denna bok?
- Andra tankar
Min förhoppning var att så många frågor som möjligt skulle beröras under samtalen, men utan att jag ställer dem rätt ut. Tanken var istället att leda in dem på de spår jag önskade och ansåg väsentliga, men även låta dem glida in på det de själva tycker är intressant.
Fick jag tankar kring hur man skulle kunna arbeta vidare med barnens frågor?
Ärligt talat fick jag inte så många tankar kring ett fortsatt arbete med det som togs upp under samtalen. Jag tyckte tillräckligt mycket gicks igenom och jag var nöjd. Tänker jag vidare på det hade man självklart kunnat göra något efteråt. T. ex. någon skriftlig uppgift eller att man hade analyserat vidare kring jämförelserna med Hitler och Gazaremsan med mera.
Vad blev bra och vad skulle jag vilja förändra till nästa gång?
Något jag skulle vilja förändra till nästa gång är att jag vill få tid till att läsa texten tillsammans med eleverna innan textsamtalet. På så vis skulle jag veta att alla läst/hört kapitlet och vet vad det handlar om. Jag hade även varit tydligare med att förklara från början för eleverna vad samtalet går ut på och vad som ska tänkas på. Jag hade kunnat förklara vilka moment som ingår utifrån kunskapskraven så att eleverna hade kunnat tänka på dem och kanske blivit ännu mer motiverade till att läsa och vara delaktiga i samtalet. Deras lärare gick runt och lyssnade på samtalen och hade eleverna varit mer medvetna om att de blev bedömda hade de troligtvis sett ett större allvar i det hela. Det skulle givetvis inte få gå till överdrift heller, eftersom det kan leda till att eleverna känner sig pressade och inte vågar öppna munnen ifall de inte är stensäkra på att det de säger är korrekt eller bra nog. Jag vill ju ha ett lugn i samtalen. Som jag skrev ovan hade jag nästa gång inte satt två liknande samtal lika tätt eftersom jag som samtalsledare lätt blandade ihop samtalen då. När jag blivit mer rutinerad tror jag däremot att det går bra att lägga upp det så.
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar