Bilder /E

Här är bilder från sista veckan. Den första visar de fem viktigaste punkterna från Lgr11. Den andra och tredje är böckerna som mina elever läste för dagisbarn. Den fjärde bilden är från när jag satt och läste uppsatser och skrev skriftlig respons.

Begrepp från svenskakursen som känts relevanta under praktiken /E

Texttriangeln

Något som jag inte kommer ihåg ifall jag har nämnt i bloggen men som varit en av mina arbetsuppgifter under praktiken är att rätta berättelser som eleverna i båda sjätteklasserna har skrivit. De fick välja mellan rubrikerna "Trollskogen" och "Spökslottet" och sedan skriva en passande berättelse till rubriken.  När jag läste berättelserna för att ge individuell respons tillbaka hade jag texttriangeln i bakhuvudet hela tiden. Responsen skrev jag på en post it-lapp och satte fast på berättelsen. Efteråt pratade jag med eleverna en och en för att gå igenom responsen och deras tankar. Det känns skönt att vi diskuterade om och använde oss av texttriangeln så mycket i svenskakursen som vi gjorde, för det känns som att den sitter väldigt bra nu. Jag skulle nog till och med kunna måla upp den i sömnen. 

Centripetal- och centrifugalläsande var något jag gjorde med klasserna under våra boksamtal. Vi diskuterade textens kärninnehåll och sammanfattade kapitlet. Vi identifierade dess huvudbudskap, rörde oss vidare ut i ämnesområdet som texten behandlade, drog slutsatser, förklarade vår förståelse och jämförde och associerade till andra texter och händelser. Jag och även läraren, som lyssnade på delar av samtalen, kunde känna av elevernas textrörlighet.

Eleverna fick testa på skrivstrategier när de bland annat skulle göra den skrivuppgift jag gav dem. Då arbetade de med tankekartor som hjälp för att sedan skriva en beskrivande text om en bild. Under nationella proven såg jag att några elever använde sig av tankekartor för att komma igång även under nationella provens skrivdelar. Alltså användes tankeskrivande och presentationsskrivande.

Storybird var något som jag lärde mig under svenskakursen. Det är ett program där man kan skriva en berättelse med hjälp av bilder som man kan välja ut. Detta är något som mina elever gjorde under extraengelskan, på engelska då. De tyckte det var roligt att välja ut bilder och med hjälp av dem få inspiration till att skriva en passande text.

Pronomen
Något som väldigt många svenskar har problem med i språket är "de" och "dem". Dessa är pronomen som blandas ihop i skrift och används på fel ställen. Det här gäller våra barn också. Nu för tiden är det okej att använda dom även i skrift. Detta är något som utnyttjas, men som jag som behärskar de och dem fortfarande har svårt för. Något som är viktigt, men som många elever missar, är att man bör vara konsekvent i sitt användande av de/dem och dom. Antingen använda de/dem eller dom. På en lektion i svenska under min VFU visade läraren en liten film om de och dem som förklarade när respektive ska användas. Förhoppningsvis hjälpte det några elever i alla fall. Något som läraren sagt till dem är att hellre använda dom än att använda de och dem på fel ställe, eller att använda dem hela tiden som vissa gör.

Deliberativa samtal är något som vi hade med eleverna vid ett par olika tillfällen. En specifik gång var efter att eleverna fått titta på Lilla aktuellt och sett att eventuella böneutrop från en moské i Fittja var en aktuell fråga på nyheterna. Detta var något som diskuterades i ett deliberativt samtal efteråt.

Hitta rätt läsebok
Läsning i viss mån finns på schemat nästan varje dag på min VFU-skola. Något som jag märkte var att några elever mest satt med sina böcker utan att egentligen läsa under dessa stunder. Efter att jag hade pratat med ett par elever om deras böcker kom vi fram till att de hade böcker som inte passade dem. Någon hade en för svår bok och någon hade fel genre. Jag bestämde mig för att gå till biblioteket med dessa elever för att hitta nya böcker. Detta gjordes och de gick där ifrån med böcker som de valt med omsorg genom att dels kolla med bibliotekarien att böckerna kunde passa dem och genom att läsa på baksidan om dess innehåll. Vikten att hitta rätt läsebok är något vi har pratat om mycket under svenskakursen då det är nyckeln för att läsningen ska bli givande och rolig.

Under min praktik har ordet kamratkultur fått en starkare innebörd. Jag har fått se verkligheten i skolan och sett hur olika individer fungerar tillsammans.


Här var några av troligtvis många begrepp som jag läst om i den kurslitteratur vi hade under svenskakursen precis innan praktiken. Att ha lärt sig begreppen har varit användbart under praktiken. 

/E

En vecka med fokus på de nationella proven i svenska /E

Min tredje vecka på VFU-skolan innehöll något lite speciellt, nämligen de nationella proven i svenska. Jag följer som sagt två olika sexor och det är i den årskursen man har dessa tester. Dessa var på tisdagen och torsdagen, men redan på måndagen förbereddes det för fullt inför detta. 

Varje måndag morgon börjar eleverna kl 8.30 istället för 8.00. Lärarna träffas ca 7.45 för att ha möte varje vecka. Den här måndagsmorgonen fanns endast de nationella proven på dagordningen. Det pratades och planerades. Lärarna var tvungna att bestämma hur dagarna skulle vara upplagda med dessa prov och vilka lärare som skulle vara med vilka grupper av elever. Vissa elever föredrar att sitta ensamma i grupprum för att kunna koncentrera sig tillräckligt och de elever som har svenska som andraspråk fick också vara i ett annat rum. Det märktes att lärarna var lite nervösa inför de här proven. När de senare under dagen tittade igenom proven för att se hur de skulle instruera barnen under provtillfällena blev de nog ännu mer spända. Proven såg nämligen väldigt mastiga ut. Eftersom eleverna inte ska få reda på något om proven innan det är dags fick lärarna hålla god min, se hoppfulla ut och försöka hålla eleverna lugna. Det märktes nämligen att flera elever var nervösa inför detta också.

På tisdagen var det då dags. På förmiddagen var det läsförståelse (utifrån berättelsetexter) som skulle testas och på eftermiddagen var uppgiften att skriva en berättelse. Det var strax innan klockan nio på morgonen som barnen samlades på de redan planerade platserna. Pärmar och stora böcker sattes upp mitt på borden för att eleverna inte skulle kunna tjuvkika på varandra. Eleverna hade fått lov att ta med fika denna dag för att orka hålla fokus uppe. Några hade med sig stora lass, andra mindre. Provtillfällena gick hur bra som helst, eleverna var koncentrerade och det märktes att alla ville prestera och gjorde sitt bästa. Något som var nytt för mig var att datorer användes under skrivdelen. På min tid skrev man för hand. Under tiden eleverna testades gick jag mest runt i rummet och kontrollerade så att alla gjorde vad de skulle. När klockan var ca 13 och eleverna var färdigtestade för den här dagen slutade de. Nu passade svensklärarna på att samla ihop alla sjätteklassers läsförståelseprov och tog med sig mallen för rättning av proven för att samlas i ett klassrum för att påbörja rättningen. Jag och L fick vara med. Det märktes att det i många fall inte är helt enkelt att avgöra hur många poäng var och en skulle få på varje fråga. Ibland var frågorna luddiga och flera elever missuppfattade en del frågor. Det kunde innebära att de inte fick poäng på grund av att facit krävde ett visst sätt att svara på. Det spelade alltså ingen roll ifall eleverna hade svarat på frågan utefter deras egen tolkning av den och skrivit något jättegenomtänkt och bra, matchade svaret inte med facit blev det poänglöst. Det kunde jag tycka kändes hårt ibland. Många gånger tror jag eleverna hade svarat rätt ifall de hade fått förklara sig mer eller ifall de hade insett vad frågan egentligen var ute efter för svar. Dock är det väl detta som ska vara det luriga med läsförståelse. Klockan 16 denna dag hade lärarna tillsammans med skolans rektor ett möte om deras gemensamma studiebesök på Fridaskolan som ägde rum för ett par veckor sedan. Jag var inte med på detta möte men det var bra att se att skolan följde upp besöket och försökte prata om och komma fram till vad man kan ta efter den skolan. Besöket ger lite mer ifall man har ett möte efteråt där alla får vädra idéer än ifall man bara gör själva besöket. 

Onsdagen såg lite annorlunda ut för mig och L. Denna dag skulle vi nämligen till pedagogen på morgonen för att ha praxisseminarium med en av våra lärare i VFU-kursen, studenterna som är placerade i Partille/Lerum och koordinatorn för dessa områden. Under två timmar delade vi med oss av våra erfarenheter och upplevelser och diskuterade frågor som poppat upp under VFU-veckorna. Vi pratade till exempel om hur man ska tas med stökiga elever som varken sitter still eller lyssnar under lektioner. Något vi kom fram till var att försöka fokusera på de som sköter sig istället för på de som inte sköter sig. Alltså att uppmärksamma de skötsamma reagera och försöka låta de styra hur det rätta klimatet ska vara i klassrummet till exempel genom att säga ifrån. Dessutom kan stök och bråk bero på att eleverna är understimulerade och frustrerade. Det är viktigt att hitta rätt utmaningar och verktyg till eleverna så att de blir sysselsatta med något som känns givande för dem. Det är en intressant punkt. Ett klassrum utan stök, bråk och tjafs då och då är nog inte ofta man hittar. 

Efter praxisseminariet åkte jag och L till vår VFU-skola och fortsatte dagen där. Det var lunchdags när vi kom dit och efter det hade eleverna elevens val kvar. Under den tiden får eleverna välja själva vad de ska arbeta med och jag och L går mest runt och hjälper och stöttar i det valda arbetet. 

På eftermiddagen efter att eleverna hade slutat hade lärarna en sorts IT-utbildning som de har en gång i månaden. Den här gången handlade det om Star boards och hur den kan användas i undervisningen. Det är spännande att se hur långt utvecklingen har gått inom IKT. Innan lektionen började höll en lärare som nyss var i England på skolmässa ett föredrag om hennes upplevelser från mässan och olika skolbesök. Det var intressant och hon visade flera olika bilder från resan som gav flera av lärarna inspiration om hur undervisning med mera kan se ut. Exempelvis hade de på en skola arbetat med teman genom att ha olika stationer som eleverna går runt mellan och pysslar med olika saker. För att veta vad som pågår i klassrummen hade även klassrumsdörrarna pyntats med dekoration inom temat. 

Torsdagen såg i princip likadan ut som tisdagen med nationella prov hela dagen. Även idag var det två olika tester, först läsförståelse och sedan en skrivdel. Under läsförståelsen var det faktatexter som lästes. Skrivdelen handlade om beskrivningar. Eleverna var skötsamma och duktiga även idag. Även idag fick vi vara med och se hur lärarna rättade läsförståelsedelen.

Okej, då var det bara en dag kvar av den här treveckorsperioden av praktik. Helt otroligt. 

Fredagen gick snabbt. Idag var dagen då eleverna under svenskalektionen skulle få gå till förskolor och läsa barnböcker. Den här uppgiften har jag skrivit om tidigare i bloggen. Fyra och fyra skulle eleverna gå iväg. Jag tilldelades en grupp som jag skulle gå med. Det tog drygt tio minuter att gå till förskolan. När vi kom dit var dagisbarnen inte riktigt klara med frukosten så vi fick sitta och vänta en liten stund. Då hann de två paren läsa igenom sina böcker en gång till. Dagisbarnen delades upp i två olika grupper om sex personer som eleverna skulle läsa för. Vi satt inne i ett litet rum. Dagisbarnen var jättesöta och satt så fint utmed ena väggen i rummet. Båda grupperna skötte sig galant med läsningen. Uppgiften var att läsa med inlevelse och det gjorde de! De visade hela tiden barnen bilderna i böckerna och barnen satt och lyssnade jättefint. Ibland kom de med små kommentarer och skrattade. Mina fyra elever gick in i rollen som lite mer vuxen och de såg verkligen stolta ut över att de fick barnen att lyssna så bra på dem. De som inte läste filmade de andra, så när vi efteråt kom tillbaka till skolan hade de två olika filmer från lässtunden som svenskläraren kunde ta del av för att sedan bedöma. Det här är absolut en uppgift som jag tänker ta med mig framöver när jag är färdigutbildad lärare. 

På eftermiddagen hade eleverna mentorstid. Då pratades det om klassresan som den ena klassen ska åka på senare i vår. De ska till en ö (vid Tjörn tror jag) och övernatta och detta är något som de verkligen verkar se fram emot. Under klasstiden delades eleverna in i olika grupper som var och en hade olika uppgifter. En grupp planerade mat, en skrev packningslista, en tredje kom på dagsaktiviteter och en fjärde kvällsaktiviteter. De såg ut att njuta av att själva få planera dagarna och göra som de vill för en gångs skull. En kille föreslog att jag och L skulle följa med på resan och det var verkligen smickrande att höra. Vi har varit med i klassen i tre veckor och redan vill de att vi ska vara med på deras klassresa. Flera fortsatte att fråga oss om detta och det var kul. 

När dagen var slut gick eleverna på lov. De var jättespralliga och såg fram emot detta. Eftersom det var min och Ls sista dag för den här perioden var det ett tiotal barn som kom fram och kramade oss och sa hejdå. De var så söta och snälla! Man nästan rös i kroppen. Det känns verkligen skönt att ha kommit in i gruppen så bra. 

Slut på veckan!

/E

 

Nationella prov Åk 6

Den här veckan har det vart dags för de nationella proven i svenska för årskurs 6. Eftersom vi inte följer någon specifik klass och just ska fokusera på svenskaundervisning under denna VFU-period så passade vi på att hänga med på detta tillfälle. Vi fick kolla igenom proven och facit-häftet vilket var intressant. Det var ju ett tag sedan man själv skrev! Testen sker under fyra tillfällen uppdelat på två dagar. I tisdags gjorde eleverna en läsförsåelse- och en skrivdel.

Eleverna samlas i klassrummet en kvart innan själva testet startar. De får ha med sig penna och lite matsäck att äta under provet och en bok att läsa när de gjort färdigt testet eftersom alla måste sitta kvar hela provtiden för att inte störa kamraterna. De får även ett blankt blad att rita på om de tröttnar på att läsa. Läraren förklarar hur dagen ser ut och hur provet kommer gå till och delar sedan ut provet som innefattar ett läshäfte med olika texter i och ett svarshäfte. Eleverna beds sedan fylla i namn och personuppgifter i svarshäftet och läraren förklarar yttligare några detaljer innan provet startar. Provet startar klockan 8.45 och håller på fram tills 10.05. Efter första delen får eleverna en halvtimmes rast för att sedan skriva nästa del mellan 10.35 och 11.45. I skrivdelen får eleverna ett nytt häfte där det finns information om vilken typ av text de ska skriva. Torsdagens schema såg likadant ut och innebar samma typ av test, först läsförsåelse och sedan skrivförståelse. Till de två läsförståelseproven fick eleverna samma texthäfte men frågor till olika texter. Under torsdagens läsförståelseprov var många elever färdiga redan efter en halvtimme. Klockan 9.40 var alla elever färdiga och då avslutades provet. På skrivdelen måste dock eleverna sitta kvar i 60 minuter även om alla är färdiga med provet.

Läsförståelsehäftet innefattar som tidigare nämnt flera texten. En lite längre text och 6 kortare som alla tar upp hela olika ämnen. Svarshäftet innefattar olika typer av frågor, några som eleverna kan utläsa explicit i texten men främst frågor som måste tolkas och läsas mellan raderna. Bland annat får eleverna svara på vad som menas med ett känt uttryck vilket faktiskt kan vara lite lurigt. Som hjälp får de fyra olika alternativ att välja bland men frågan är om alternativen finns som hjälp eller för att förvirra en aning :) Skrivdelens häfte innefattade bara uppgifter kring vad deras text, i detta fall en typ av berättelse, skulle innehålla.

Vid provtillfällena får eleverna ingen form av hjälp. Läraren får inte hjälpa dem med ord eller frågor som de inte förstår eftersom det är just det provet handlar om, deras läs- och skrivförståelse. En elev räckte upp handen då hon inte förstod ordet etnolog men den enda hjälp jag kunde ge henne var att hon skulle försöka lista ut det med hjälp av att läsa hela texten. Tur det för jag kunde själv inte svara på det utan att läsa igenom texten :)

Det är läraren som själv rättar sina elevers prov och till hjälp har hon en facitmall som Skolverket skickat ut tillsammans med provet. Där finns olika exempel på korrekta svarsalternativ samt exempel på felaktiga/icke godkända svarsalternativ. Det lämnas alltså en del tolkningsansvar till läraren eftersom vissa uppgifter skrivs för hand av eleverna.

Eleverna klarade av att sitta tysta och arbeta vid alla provtillfällena så nu hoppas vi bara att alla klarat alla uppgifter!

/ S

Textsamtal Åk 4

Samtal kring texten "Katten som trodde hon var hund och hunden som trodde han var katt".

Eleverna i klassen har arbetat med att samtala kring texter några enstaka gånger tidigare men var inte speciellt vana vid det. Läraren hjälpte oss att hitta en text som hon trodde skulle passa bra och som brukar användas vid textsamtal. Den heter " Katten som trodde hon var hund och hunden som trodde han var katt". Texten kändes lite svår från början, den innehöll många ord och en del fakta som behövde tolkas och läsas mellan raderna. Eftersom vi inte känner klassen så väl så bestämde vi oss för att använda oss av texten och se hur det skulles utspela sig. Att utföra uppgiften i halvklass kändes som en lagom grupp. I en helklass med många elever (ca 23) hade antagligen många haft svårt för att koncentrera sig och där kan inte lika många få säga sitt i samtalet. I en grupp med för för få elever skulle risken finnas att ingen diskussion tog fart.

Eftersom texten var ganska kort och inte hade någon direkt paus där det kändes läge att stanna till valde vi att lösa texten i ett svep. Jag tror att samtalet hade passat bra direkt på morgonen där eleverna förhoppningsvis är redo för att vara koncentrerade. Innan lunch kan de vara trötta och otåliga, efter lunch kanske de har tankarna på annat och som sista lektion på dagen kanske de bara vill få lektionen överstökad. Dock kan man inte välja precis när man ska ha detta textsamtal eftersom det finns ett schema att följa men för oss blev det på förmiddagen. Vi valde att sätta eleverna på stolar i en rund ring i klassrummet för att alla skulle kunna se alla och för att känslan av gemenskap skulle framgå. Gärna en bit ifrån varandra så de inte kuns pilla på varandra.

Processen
Jag förberedde mig genom att läsa igenom texten ett par gånger så jag kände förtrogen med den. Jag reflekterade kring texten och skrev ner några egna tankar. För att hjälpa samtalet att gå framåt om eleverna skulle ha svårt för att driva det så skrev jag ner en del frågor kring texten som jag kunde använda mig av. Det var både frågor som stod explicit i texten och frågor dom krävde reflektion och som stod implicit.

Diskussionsfrågor
- Vad tyckte pappan om texten?
- Vad tror du författaren ville säga med texten?
- Varför blev katten och hunden osams?
- Vad upptäckte döttrarna i spegeln? Pappan? Mamman?
- Hur påverkades deras sysslor och liv av spegeln?
- Tycker ni utseende är viktigt? Varför?
- Dömer ni nya människor efter deras utseende?
- Är utseende viktigt för dig själv eller inför andra?
- Blir ni påverkade av personers utseenden i media?
- Är det någon skillnad mellan pojkar och flickor? Varför?
- Vad menade prästen med att en spegel bara visar en människas hud?



Då en del av eleverna i min halvklass var borta på andra aktiviteter fanns det vara 8 skötsamma elever kvar. Det var fem flickor och tre pojkar. Detta var klassens lugnare skara som det inte spontant flög tankar och funderingar från. De hade svårt att koncentrera sig under läsningen och skruvade gärna på sig men höll ändå inte på med annat. Detta berodde troligtvis på att de hade svårt att hänga med i texten och inte kunde ta den till sig. När jag läst färdigt texten svarade i princip alla elever att de tyckte den var konstig men de hade svårt att säga vad de tyckte var konstigt. Därför var det även svårt för dem att få ner några tankar kring dem. Eleverna kunde svara på frågorna som hade svar som stod tydligt i texten. Till exempel att katten och hunden trodde de var det motsatta djuret. Några elever hade tolkat den och kunde förstå vad författaren ville ge för budskap. De hade inga fler funderingar kring texten och var inte heller speciellt intresserade av att sätta sig in i de förberedda frågorna.

Eleverna tyckte över lag att texten var svår och krånglig och därför kunde de inte sätta sig in i den och diskutera den. Den tilltalade dem inte tillräckligt mycket och eftersom jag inte känner dem än kändes det svårt att nå dem och försöka få dem att diskutera. Hade man tagit upp ämnet kring utseende och dess betydelse i en tjejgrupp hade kanske snacket gått lite bättre. Hade man delat upp texten och pratat kring dem under tiden som man läste kanske man hade fått dem mer förstående och engagerade. De kändes ovan vid textsamtal och är ännu ganska små så det hade troligtvis varit mer effektfullt att utförs textsamtal med lite äldre elever som man känner bättre.

/S

Skrivuppgift VFU

Skriv brev till Habib - Åk 4

Eleverna i klass 4a är på väldigt olika nivåer i sitt skrivande. Vissa skriver gärna och det är de som skriver bra. Vissa är väldigt svårstartade, verkar ha allmänt svårt med koncentrationen, men om de väl kommit igång så brukar det flyta på. Hittills har de bara svarat på frågor skriftligt. Frågor från en bok de läser gemensamt i klassen. De skriver även ner frågorna för att öva sin stavning och sitt skrivflyt.

Varje vecka har de 10 ord de ska lära sig. De orden testas varje onsdagsmorgon. Efter de läst en skönlitterär bok skriver de en bokrescetion som de lämnar in.

De har en övningsbok som tar upp olika delar inom svenskämnet, stavning, grammatik mm. Den arbetar de med lite då och då. Den är dock inte jättepopulär bland eleverna.

De frågor som eleverna har svarat på hittills har de lämnat in till mig eller Maria. Det har inte funnits något direkt syfte för elevernas skull utan mer för att vi ska få se hur deras skrivande fungerar och för att vi skulle få prova att göra uppgifter med dem. De vet inte varför de ska lämna in det och de har inte heller fått någon respons tillbaka.

Eleverna arbetar just nu med en bok som heter Habib. Den handlar om en vanlig ung pojke som funderar mycket kring livet och dess mening. Den läses oftast högt av läraren men eleverna får även läsa den tyst för sig själva eller tillsammans två och två. De får frågor på texten att besvara och den diskuteras i klassen. De får berätta sina egna tankar om tex meningen med livet, som är ett av bokens ämnen. Därför tänkte vi att de skulle få skriva ett brev till Habib. Detta övar dem på att skriva ett mottagarinriktat brev och gör dem mer insatta i boken.

Eleverna får instruktioner kring uppgiften både muntligt och skriftligt. Vi berättar först och skriver sedan upp på tavlan så att de alltid kan gå tillbaka dit för att bli påminda om sina uppgifter. Eleverna får tillsammans med oss plocka ut vad som är typiska drag för att skriva brev. Sedan får de instruktioner om vad som skall finnas med i själva brevet. Vi valde att ta med vissa punkter att utgå från i brevskrivandet för att hjälpa eleverna att komma igång med skrivandet. Annars är det lätt att de fastnar och inte kommer på något att skriva.

Punkter som ska finnas med i brevet är följande:
- Vart du bor
- Din ålder
- Något du tycker om
- Något du inte tycker om
- Vad du brukar göra på fritiden
- Ställ en fråga till Habib (ex. Fråga vad Habib tycker om. Vad han inte tycker om. Vad Habib vill göra när han blir stor. Vad han gillar att göra på sin fritid.)

Eleverna ska få respons på sina brev genom att få ett brev tillbaka från Habib där han bland annat svarar på deras fråga. Jag och Maria låtsas vara Habib.

Eftertankar på skrivuppgift
Skrivuppgiften gick jättebra! Alla utom en elev skrev brev med punkterna i och fullföljde uppgiften. (Den elev som inte gjorde uppgiften förväntades inte heller göra det.) De fick färgat papper och fina pennor att renskriva brevet med. Alla utom två elever skrev rent, en hade skrivit en väldigt fin "kladd" med en tillhörande bild och den andra eleven tappade konentrationen och började skriva på färgat papper men lämnade tillslut in kladden.
- Här hade man kunnat vara tydligare med att de skulle få skriva rent brevet med fint papper och fina pennor för att få det till en roligare uppgift.

Med tanke på att det var en ganska enkel uppgift och vi gav instruktionerna både muntligt och skriftligt så hade inte eleverna några specifika frågor kring uppgiften utan förstod. Det var en rolig och bra uppgift där eleverna blev engagerade och fick fullgjort uppgiften. I responsen på brevet som de får tillbaka kan man försöka styra deras förståelse genom att påpeka saker i texten som kändes oklart eller liknande. Hade vi haft mer tid på oss hade eleverna kunnat få frågor i sitt brev från Habib som hade utökat deras arbete. Det hade kunnat fungera väl med tanke på att de jobbar med boken under en längre tid och eftersom boken tar upp många fundersams livsfrågor.

Vissa elever var mer trögstartade än andra men det gick ändå bra. Tjejerna var snabbast med att komma igång med skrivandet. Killarna protesterade mer.

Lektionens gång
- Lektionen började med att eleverna fick lägga ut sina ipads.
- Killarna (utom 2) snurrade runt en del. Hade allmänt taskig attityd. När de jobbade kom tjejerna igång snabbt och jobbade flitigt, småpratade lite då och så men störde inte de andra. Killarna däremot fick inget gjort om man inte satt med dem och hjälpte dem.
- Killarna som har svårt med koncentrationen hade gärna lämnat in ett slarvigt brev men skrev dock rent och gjorde fint. Alla fem tjejer är noga med att göra ett fint brev och målade något fint på det. Killarna som är "lugnare" har samma inställning som tjejerna. Mer noggranna med att göra uppgiften ordentligt.
- Killarna säger rakt ut att de inte kommer på något att skriva. När något tjej uttryckt det ber e en ofta komma fram till dem och de säger det mer frågande.

Slutligen så tycker jag att det blev en väldigt lyckad uppgift!

/S

Idrottslektion

Idag hjälpte jag och min klasskamrat att hålla en idrottslektion här på VFUn. Jag har ju vikarierat som idrottslärare tidigare så det kändes bra att ta lite ansvar. Det enda som möjligen kändes nervöst var att handledaren fanns med i salen och då kan jag inte riktigt slappna av och vågar inte ta riktigt lika mycket initiativ. Det är väl sådant som förhoppningsvis släpper när man blir mer van.

Idrotten i skolan skiljer sig väldigt mycket åt från de teoretiska ämnena. På idrotten vet de dessutom att de får stoja och låta mer så ibland startar lektionen med kaos innan man får samlat alla i en ring på golvet. Vår handledare höll i uppvärmningen och delade in eleverna i lag. Jag höll sedan i handbollen medan han gick ut med halva klassen och körde en annan aktivitet. Jag förklarade spelreglerna och satte igång spelet. Under spelets gång agerade jag domare och pushade och hejade på eleverna.

Jag höll i fjärdeklassarna och de var förvånansvärt koncentrerade och snälla mot varandra, inget gnäll alls och bollen passades runt i hela laget. Det var härligt att se! När jag hållit i idrottslektioner innan har ett problem varit att eleverna är så olika duktiga på exempelvis bollsporter. Alla kan inte vara lika duktiga och alla måste få vara med men samtidigt är det faktiskt inte kul att vara en duktig handbollsspelare och spela i samma lag som någon som inte ens kan fånga bollen. Det blir ju inte riktigt något spel då så man kan förstå att det blir många blandade känslor på planen. Under denna lektionen var det dock inget sådant problem alls! Några var bättre än de andra men alla var med och fick ta del i spelet så det flöt på riktigt bra. Hoppas den klassen fortsätter i den riktningen!

Idrottslärare är inget jag vill bli på heltid men att ta en klass då och då är väldigt roligt.

Hälsningar S

Textsamtalet /E

Under denna VFU-tid har jag utöver skrivuppgiften med eleverna även fått i uppgift att planera och genomföra ett boksamtal med dem. Eleverna har haft samtal kring texter innan och vet vad ett boksamtal är. Tillsammans med svenskläraren valdes boken Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren ut. Vi bestämde att jag skulle göra textsamtalet idag, fredag, och så blev det. Jag gjorde det i halvklass två gånger, först med halva den ena klassen och sedan med halva den andra. Det är tack vare att jag är med i två klasser som jag fick chansen att hålla i två samtal. Ett kapitel valdes ut ur boken. Eleverna fick för två dagar sedan i läxa att läsa det utvalda kapitlet och få så bra koll på det som möjligt inför samtalet. Samtalen genomfördes i ring i klassrummet under svensklektionerna på förmiddagen.

Hur förberedde jag mig?

Jag lånade boken Bröderna Lejonhjärta på skolans bibliotek. Därefter bläddrade jag igenom boken med målet att hitta det optimala kapitlet att prata om. Det jag fick tänka på var att det skulle vara enkelt att förstå ifall man inte läst boken eller sett filmen innan. Det skulle alltså vara relativt självbärande. Det skulle inte innehålla för många karaktärer och de som finns med skulle helst beskrivas i kapitlet så att man förstår vilka de är. Det skulle även vara lagom långt. Jag valde kapitel tio som handlar om hur Tengil har ett möte med folket i Törnrosdalen. Han är på jakt efter Jonatan och vill även skrämma upp folket. Det är ett spännande kapitel som håller kraven jag ställt och dessutom innehåller en tvåsidig bild som är användbart. När jag hade valt ut kapitlet gick jag och kopierade upp det till eleverna. Sedan läste jag det flera gånger. Jag hade en penna i handen och skrev ned tankar och frågor som poppade upp under tiden. Dessa skulle sedan finnas till hands under samtalet och var en hjälp även för mig att förstå kapitlet. Jag strök under vissa meningar och partier som var extra intressanta eller svåra. Okända ord slog jag upp. 

Jag visste att det skulle finnas plats i klassrummet till samtalen och att det var möjligt att sätta halva klassen i en ring för att samtala. Jag bestämde att det skulle vara i halvklass eftersom jag trodde att det kunde vara en lagom stor grupp till det här ändamålet. Dessutom gav det min klasskamrat chansen att hålla i sitt samtal samtidigt med resten av eleverna. Ett par dagar innan samtalet skulle äga rum delade jag ut häftena till eleverna och berättade om vad uppgiften var, att de skulle läsa texten någon gång innan fredag och vara förberedda inför ett boksamtal. Jag förklarade lite för dem vad ett boksamtal innebär och bad dem fundera över vilka intryck de får när de läser kapitlet. Dagen innan samtalet påminde jag eleverna i båda klasserna om att läsa texten för att försäkra mig om att alla (förhoppningsvis) skulle göra det. 

Hur fungerade samtalen?

Samtal ett:
Det första samtalet gick jättebra. Jag hade en grupp av elever som var både engagerade och drivande. Större delen av gruppen ville vara med och delta på ett aktivt sätt, vilket resulterade i att samtalet flöt på väldigt bra. Jag hade förberett en del frågor till eleverna för att få igång samtalet. Vissa av frågorna var raka och konkreta medan andra var något djupare och mer analyserande. När någon elev ville prata räckte denne upp handen. Under hela samtalet var händer uppe i stort sett hela tiden och många ville dela med sig av sina tankar, reflektioner och associationer. Det var otroligt intressant och väldigt kul att vara med om ett så framgångsrikt samtal. Det var ett par elever som inte var lika pigga på att räcka upp handen, men dessa ställde jag frågor till ändå. Tack vare den härliga atmosfären som fanns i gruppen fick jag känslan av att dessa elever inte tyckte att det var jobbigt att bli utvalda att svara. Alltid kunde de bidra med något. En av eleverna hade inte läst texten. Självklart blev jag lite besviken, men jag ville inte låta det förstöra samtalet. Därför fick denne frågor som inte krävde läsning på samma sätt. T. ex:
Efter att vi hade pratat om muren som finns runt Törnrosdalen och hur den påverkar folket i byn, frågade jag eleven hur han tror att han hade känt sig och mått ifall han hade bott instängd på det sättet. Eleven såg även sin chans att räcka upp handen när vi pratade om bilden i kapitlet och gav oss andra en fin beskrivning om den. Beskrivning är även något som eleverna har arbetat med den senaste tiden. Det jag var extra glad över med samtalet var att eleverna associerade och jämförde texten med verkliga händelser. Exempelvis jämfördes Tengil med alltifrån Hitler till Kristian Tyrann, muren med gränsen mellan USA och Mexiko och folkets situation med konflikten i Gaza. Tankarna motiverades av eleverna och lockade vissa att analysera vidare.

I slutet på det första samtalet samlades min halva klass med den halvan som samtalade med min klasskompis. Tillsammans gick vi i helklass igenom de största och mest intressanta punkterna och samtalsämnena. Här var det intressant att se att vissa elever som hade varit lite blyga under samtalens gång hade snappat upp och kommit ihåg vissa punkter som de nu vågade ta upp. Förmodligen skedde detta eftersom de tidigare hade sett att tankarna tagits emot väl och därför visste eleverna att ingen skulle rätta dem på något sätt.

Samtal två:
Inför samtal nummer två var jag positiv och laddad. Jag ville att detta skulle bli lika bra. "Det är bara att göra allt en gång till, utgå från samma frågor och förmodligen kommer det att rulla på lika fint" tänkte jag. Detta var dessvärre lite för positiva tankar. Ambitionen var bra, men det var svårare än jag trodde. Den här gruppen var inte alls lika driven och framåt. Det var mycket färre händer i luften hela tiden och eleverna analyserade inte på samma sätt som första gruppen. Här var det fler än en elev som inte hade läst kapitlet och i den här gruppen valde dessa elever att tramsa och störa de andra eleverna istället för att försöka snappa upp något som togs upp och bidra med någon egen tanke. Eleverna i gruppen var mindre koncentrerade än första gruppen och hade svårare för att sitta still. Tillsammans berörde vi de flesta av de frågor jag hade förberett men vi pratade mindre om var och en av dem. Vi kom inte till samma nivå som gruppen innan. Jag tror ändå att eleverna lärde sig en hel del av samtalet och jag ska ändå vara nöjd med dem för flera försökte ändå. En elev var väldigt insatt i boken och dess ämnen och räckte upp handen hela tiden. Dock räcker det ju inte att bara en elev är aktiv för att det ska bli ett framgångsrikt samtal. Under det här samtalet skötte jag mig något sämre än jag gjorde under det första. Jag blandade ihop samtalen något och glömde bort vad som hade tagits upp i det första respektive det andra samtalet. Detta ledde till att någon fråga togs upp mer än en gång och jag ledde inte in eleverna på samma organiserade spår som under det första samtalet. Därför blev det aningen rörigt och inte lika strukturerat. Eftersom jag hade hoppats på ett perfekt samtal var jag därför lite missnöjd och tycker att jag själv borde ha förberett mig bättre, trots att jag egentligen trodde att jag hade förberett mig tillräckligt  väl. Det kan vara så att jag helt enkelt är oerfaren. Jag lärde mig att det kan vara svårare an vad man tror att använda samma material till olika klasser. Min första tanke är ju att det ska vara lätt. Hur som helst var detta ett samtal som var väldigt lärorikt för mig. Det ska göras klart att det ändå var ett godkänt samtal.

Under samtalen var det väldigt skönt att se att nya händer räcktes upp samtidigt som andra elever satt och pratade. Det innebar ju att diskussioner uppkom och att elever blev inspirerade till att samtala.

Min roll som samtalsledare
Jag som samtalsledare hade en ganska central roll eftersom jag dels ställde en del frågor och dels försökte locka in eleverna på vissa samtalsspår. Dessutom gav jag dem ofta något slags ljud som respons när någon hade sagt något. Jag lärde mig att när ett samtal flyter på blir jag som samtalsledare inte alls lika framhävande som när det inte flyter på. Något annat som jag tar med mig framöver är att inte sätta upp två "likadana" textsamtal så tätt inpå varandra som jag gjorde den här gången.

Vilka specialfrågor hade jag förberett ifall samtalet skulle tystna?

Jag hade strukit under vissa meningar och partier i kaptilet och visste att de delarna hade kunnat tas upp då jag ansåg dem vara intressanta.

Dessa frågor hade jag skrivit ned:

- Vad tyckte ni om kapitlet? Var det okej att läsa det?

- Blev ni sugna på att läsa mer i boken? Läsa hela? Se filmen?

- Är det någon som har sett filmen eller läst boken innan?

- Hur var det att läsa kapitlet? Intressant? Lätt/svårt? Klurigt? Spännande? Vad det något som nu inte förstod? Gå in på detta och förklara i så fall.

- Sammanfattning av kapitlet. Vad handlade det om? Olika karaktärer. Platser. 

- Starka intryck.

- Bilder i huvudet när de läste?

- Bilden s 136-137. Tittade ni på den? Vad säger den? Beskrivning. 

- Vem är det som pratar? Jag-form. 

- Relationer i kapitlet. Syskonkärlek. Fiender. 

- Prata om mötet. Varför hölls mötet?

- Prata mer om Tengil. Vem är han? Beskrivning. Vad får vi reda på om honom i texten? Vad är han för ledare? Motivera. Kan man jämföra honom med andra ledare i verkligheten? (från nutid eller förr) Eller andra böcker/filmer.

- Prata om muren. Vad står det om muren. Frihet. Associera till annat? Ex. fängelse. 

- Vart kan vi läsa/hur vet vi att folket haft det bättre innan Tengil blev ledare?

- Kan vi associera till annat? Krig med mera.

- Varför skrev Astrid Lindgren denna bok? 

- Andra tankar

Min förhoppning var att så många frågor som möjligt skulle beröras under samtalen, men utan att jag ställer dem rätt ut. Tanken var istället att leda in dem på de spår jag önskade och ansåg väsentliga, men även låta dem glida in på det de själva tycker är intressant. 

Fick jag tankar kring hur man skulle kunna arbeta vidare med barnens frågor?

Ärligt talat fick jag inte så många tankar kring ett fortsatt arbete med det som togs upp under samtalen. Jag tyckte tillräckligt mycket gicks igenom och jag var nöjd. Tänker jag vidare på det hade man självklart kunnat göra något efteråt. T. ex. någon skriftlig uppgift eller att man hade analyserat vidare kring jämförelserna med Hitler och Gazaremsan med mera.

Vad blev bra och vad skulle jag vilja förändra till nästa gång?

Något jag skulle vilja förändra till nästa gång är att jag vill få tid till att läsa texten tillsammans med eleverna innan textsamtalet. På så vis skulle jag veta att alla läst/hört kapitlet och vet vad det handlar om. Jag hade även varit tydligare med att förklara från början för eleverna vad samtalet går ut på och vad som ska tänkas på. Jag hade kunnat förklara vilka moment som ingår utifrån kunskapskraven så att eleverna hade kunnat tänka på dem och kanske blivit ännu mer motiverade till att läsa och vara delaktiga i samtalet. Deras lärare gick runt och lyssnade på samtalen och hade eleverna varit mer medvetna om att de blev bedömda hade de troligtvis sett ett större allvar i det hela. Det skulle givetvis inte få gå till överdrift heller, eftersom det kan leda till att eleverna känner sig pressade och inte vågar öppna munnen ifall de inte är stensäkra på att det de säger är korrekt eller bra nog. Jag vill ju ha ett lugn i samtalen. Som jag skrev ovan hade jag nästa gång inte satt två liknande samtal lika tätt eftersom jag som samtalsledare lätt blandade ihop samtalen då. När jag blivit mer rutinerad tror jag däremot att det går bra att lägga upp det så. 

/E

Skrivuppgiften /E

Igår, torsdag, höll jag min första hela lektion. Tillsammans med min LLU hade jag planerat in att jag skulle få göra den skrivuppgift vi har i uppdrag från GU att göra med eleverna.

När jag pratade med svenskläraren om vilken sorts genre som skrivuppgiften borde innehålla kom vi fram till att en beskrivande text vore bra. De hade tidigare skrivit beskrivande texter om youtube-klipp (finns nämnt i ett tidigare inlägg). Att ytterligare en gång få träna på det skulle inte skada. Dessutom fanns de nationella proven i åtanke då "beskriva" är något som eventuellt kommer att komma på skrivdelen.

De instruktioner eleverna kommer att få är att de ska välja en av tre givna bilder att skriva om. Den ska beskrivas så väl eleverna bara kan, var för sig, och det görs skriftligt under en lektion. Mottagaren är en person som inte har sett bilden förut men som med hjälp av beskrivningen kan få en vild i huvudet av den ändå. Mottagaren vill också få reda på känslor som finns i bilden och tankar om fotografens/konstnärens syfte till att ha skapat den. I exempelvis en tankekarta kan första tankar och korta ord skrivas ned som en hjälp till själva skrivdelen. Det jag vill ha är en text som inte behöver vara indelad i stycken och kräver alltså inga rubriker. Detta på grund av att eleverna endast har en lektion på sig och hinner då inte strukturera upp texten på ett sådant sätt. Istället är innehållet det absolut viktigaste och att eleverna förstår att det inte finns några fel här, alla tankar och känslor om bilden är välkomna. Hur eleverna får respons på uppgiften är inte helt bestämt. Något som är säkert är att jag med glädje kommer att läsa texterna och en tanke är att samla elevernas olika reflektioner om bilderna och presentera dem för eleverna vid ett senare tillfälle och visa dem att saker och ting alltid kan tolkas olika och att en bild kan förstås på flera sätt.

Hur förberedde jag mig?
Efter att ha bestämt med svenskläraren att genren beskriva skulle bli elevernas utmaning på min skrivuppgiftslektion valde jag att arbeta med bilder. Jag valde ut tre stycken bilder med helt olika motiv. Eleverna skulle sedan få välja ut en av dem att skriva om. Jag kopierade upp bilderna (i färg) så att alla skulle kunna få varsin bild. Till lektionen skulle eleverna behöva penna och suddgummi. Jag förberedde med linjerat papper. Lektionen skulle inledas med en genomgång av genren och uppgiftens syfte och innehåll. Till min hjälp hade jag skrivit upp stödord till denna inledning. Jag hade med mig en annan bild som jag kunde använda som exempel när uppgiften skulle förklaras så att eleverna kunde se vilket tänk som kan användas.

Hur fungerade instruktionerna?
Instruktionerna fungerade bra. Jag hade tänkt på det mesta. Här är de punkter som fanns med på mitt hjälppapper jag hade med mig till inledningsfasen (här något utförligare):
- Skriva beskrivande text.
- Välja en av tre bilder att skriva om för hand på ett linjerat papper. Allt delas ut snart.
- Förklara uppgiftens syfte. Att förmedla information. Vad är en beskrivande text? Låta barnen räcka upp händerna och förklara detta. Beskriva miljö och personer. Hur ser bilden ut?
- Berätta att mottagaren aldrig sett bilden men mottagaren ska kunna få en bild av den ändå med hjälp av att höra beskrivningen. Mottagaren vill även få höra skribentens känslor om bilden och tankar om varför bilden skapades och fotografens/konstnärens eventuella syfte med bilden. När och var tror eleven att bilden är ifrån? Detta ska även motiveras i texten.
- Gå igenom textens struktur och tipsa eleverna om att börja med att konstruera en tankekarta med tankar och korta beskrivningar. Detta kan sedan användas vid framställning av hela meningar som slutligen blir en löpande text. Denna text behöver inte vara indelad i stycken och därför krävs inga rubriker. Be dem skriva "Beskrivning" som titel och få med namn och klass på pappret. Berätta för eleverna att inget är fel och att inga svar finns när det gäller känslor och tankar om fotografens syfte. Däremot ska det vara rimliga person- och miljöbeskrivningar.
- Visa upp en annan medhavd bild. Ge exempel på på miljö- och personbeskrivning, känslor jag "ser" i bilden och känner när jag ser den. Gissa på fotografens syfte och känslor och när och varifrån bilden kommer. Motivera för dem!
- Under uppgiften ska arbetsro infinnas. Alla ska vara tysta hela tiden och antingen sätts lugn musik på i bakgrunden eller så får eleverna lyssna på egen musik.
- Vid idétorka - fråga mig om hjälp.

Fick jag tankar kring hur man skulle kunna arbeta vidare med barnens frågor?
När jag såg hur fantastiskt bra uppgiften gick och hur massa idéer och tankar fullkomligt bubblade ur eleverna när de funderade kring framför allt känslor om bilderna och tankar kring när och varifrån bilderna är kände jag direkt att dessa verkligen måste tas tillvara på. Eleverna skötte sig galant och gav allt. När några trodde att de var klara gick det att locka fram ännu mer. Det kändes som att de nästan överträffade sig själva. Jag är jättenöjd och vill på något sätt ge något tillbaka till dem. Jag funderar på att välja ut någon eller några delar från varje text och sätta in i ett och samma dokument på något sätt tillsammans med den bild som hör till texterna. Det innebär att jag får tre olika dokument eftersom jag hade tre bilder. Det man får se då är att en och samma bild kan tolkas, ses och förstås på flera sätt. Dessutom tror jag att eleverna då kommer att bli stolta över det de bidragit med och få med sig att det kan vara roligt att analysera en bild och våga skriva om sådant som det egentligen inte finns något direkt eller konkret svar på. Tanken med uppgiften var att eleverna skulle ha en lektion på sig att göra detta. Det räckte för dem eftersom jag berättade för dem att innehållet var det viktiga och att layouten och strukturen är det sekundära. Man hade kunnat ge eleverna en eller ett par till lektioner för att få till det sekundära också så att texten blir så bra den bara kan bli, genomtänkt och strukturerad med stycken och rubriker.

Vad blev bra och vad skulle jag vilja förändra till nästa gång?
Faktiskt ingenting. Alla löste uppgiften på ett bra sätt och jag är nöjd med resultatet.

Här är bilderna:

/E

Tankar efter två veckor med VFU

Idag är det fredag! Jag minns känslan så väl som jag hade när jag var liten och det var fredag. Allt gick så lätt. Skolveckan var slut och fredagsmys och ledig helg stod framför mig. Det liksom nästan pirrade i magen och jag mådde så bra. Varje fredag. Hoppas alla mina elever känner precis så just nu!

Den här veckan har gått superfort. Det känns bara bättre och bättre på vfun och jag är så himla glad över att jag är på väg att bli lärare. Det känns helt rätt! Jag har länge trott att läraryrket kunde vara något för mig men innan man ger sig in på det är man ju inte helt säker. Min första termin på utbildningen har varit intressant, men det är först nu på vfun som jag blivit helt säker på att jag är inne på rätt spår. Det är lärare jag vill bli! Och åk 4-6 känns också rätt. Elevernas ålder passar mig perfekt, de är inte för stora och inte för små. Att det är 3,5 år kvar tills jag är färdig på utbildningen känns tråkigt och segt ibland. Jag önskar att jag var färdig snabbare! Typ nu. Samtidigt vet jag att jag inte är redo att vara klar än, men den stora längtan gör att tiden känns lång och jobbig. Men förmodligen kommer tiden att gå fort, och det hoppas jag verkligen! Alltihop känns som när jag skaffade körkort. En lång och tuff process, och länge tänkte jag: "jag kommer aldrig att klara detta, jag kommer behöva ta hur många körlektioner som helst innan det är klart. Och att klara uppskrivningen och uppkörningen kommer bli så tufft...", men helt plötsligt stod jag där med körkortet i handen. Det gäller att ta en sak i taget och aldrig sluta kämpa så går det framåt hela tiden och tillslut når man sina mål. Positivt tänk, så är snart min lärarexamen här!

Nu sitter alla namnen på barnen i klasserna och jag har hunnit lära känna eleverna ganska väl vid det här laget. En del bättre och en del inte lika mycket, men ju mer jag lär känna dem desto roligare är det att arbeta med dem. De är som kompisar till mig och eftersom jag är så pass ung känns inte åldersskillnaden mellan mig och dem särskilt stor. Jag kan lätt sätta mig in i deras situation, känna med dem och jag förstå hur de tänker. Jag tror att eleverna känner samma sak som jag på den punkten.  Samtidigt som de blir mina vänner finns det ändå en gräns för hur långt jag kan gå eftersom de även ska se upp till mig som "lärare". Jag tycker att allt ligger på en god nivå mellan dem och mig nu och det är inga större problem att få dem att lyssna och vara "mina elever".

Till en början blev det automatiskt så att den största kontakten var mellan mig och eleverna som antingen tog störst plats eller de som var mest nyfikna på mig. De senaste dagarna har jag tänkt mer på att söka kontakt med de barn som är mer "osynliga" och som inte hörs och syns lika mycket. De behöver också närhet känslan av att de existerar, och man får inte glömma bort dem bara för att andra hörs och syns mer! Alla är lika mycket värda! Der måste jag bära med mig.

Dessutom har jag lärt mig att man inte får döma barn för snabbt. Att barn kan vara jobbiga och stökiga är tråkigt och störande, men ibland finns det en anledning till att vissa är sådana. Det gäller att titta på deras bakgrund och sociala situation. Alla har det inte så lätt, och det måste tas hänsyn till. Det kanske inte är medvetet som vissa är bråkiga, de kanske inte kan hjälpa det, och det kanske är så att de inte mår helt bra. Samtidigt är självklart inte vad som helst tillåtet och acceptabelt i klassrummet.

/E

Olika åldersgrupper

Jag har nu vart på min praktik en vecka. Jag har fått följa med på flera olika lektioner och med olika klasser vilket har vart jätteskoj. Nyttigt att se de olika åldrarna och hur de kan skilja sig åt. Eleverna i årskurs fyra, fem och sex skiljer sig självfallet åt men de är fortfarande barn och har inte riktigt hunnit komma upp mot tonåren. De är fortfarande nyfikna på vem man är och delar gärna med sig av deras egna intressen. Däremot var vi inne i en sjua en eftermiddag och oj! Här var de verkligen på väg in i puberteten och var inte alls lika gulliga och nyfikna som de yngre eleverna (i alla fall inte den här eftermiddagen). Här gjorde de än mer som de själva ville, småfajtades, kastade suddgummin och visade en allmänt tuffare attityd. Dessutom var nog tiden inne då de borde bli presenterade för den fantastiska deodoranten :) det kanske inte riktigt är skolans uppgift dock...

Men efter den eftermiddagen känns det verkligen som att det skiljer mycket i de åldrarna och framför allt känner jag än mer att jag valt rätt åldersgrupp att utbilda mig till! :) När jag jobbar inom förskolan kan jag bli så fruktansvärt trött på att upprepa allt och att man måste tjata om småsaker utan att barnen lyssnar (även om de är supersupergoa) och att komma in i sjuans klassrum gav mig ungefär samma känsla som när man har en slitsam dag på förskolan. På sjuorna kan man dessutom bli smått irriterad eftersom de borde förstå och för att de faktiskt vet vad dom gäller men bara totalskiter i det. Småttingarna i förskolan har ju inte alltid riktigt koll på läget så det är svårt att bli irriterad på dem:) Så ja, högstadiet kanske är en liten svacka där man kryper tillbaka till att bli ett litet oförstående barn igen?

Jag är säker på att jag kommer trivas toppen med mellanskruttarna i årskurs 4-6 :)

Hälsningar S

I skolans korridor

Här har vi en av alla söta lägstadieelever som är så små att de får plats att sitta och "kolla mobilen" i sitt eget skåp. Så himla gulligt så var tvungen att få med detta på bild!

Det här är från dagens musiklektion. Eleverna får komponera en egen låt och här framför en av dem delar av sin låt genom sång och synt.

/E

En och en halv vecka senare

Nu har redan en och en halv vecka gått. Jag har kommit in i det mer och allt känns bättre och bekvämare allteftersom. Det går lättare att prata med alla och ta kontakt med både lärare och elever. Något som jag har märkt är att framför allt eleverna på skolan är väldigt nyfikna på vem man är. Till och med lågstadieelever stannar mig i korridoren ibland och undrar vad jag heter eller vad jag gör. Eleverna har liksom koll på skolan och märker direkt när någon ny dyker upp. Det är kul tycker jag, så att man inte går runt där helt osynlig, eller ännu värre, går runt och ser farlig ut så att ingen vågar ta kontakt.

Igår var båda lärarna som jag går med sjuka så det var vikarier som gällde. Detta bidrog till att jag på ett par lektioner fick chansen att visa framfötterna lite mer då jag faktiskt hade bättre koll på läget än själva vikarien eftersom jag ju varit i klasserna mer. Eleverna lyssnar på mig ganska bra i de lägena och det känns skönt.
Nackdelen med att gå med vikarier är att jag inte lär mig lika mycket som när jag ser de riktiga lärarna. Därför fick L och jag istället besöka en annan sjätteklass, där klassföreståndaren hade jättelång erfarenhet av yrket. Det var fantastiskt lärorikt att se hur hon jobbar. Hon var, precis som hon faktiskt själv beskrev sig, sträng när det behövs (vilket sällan behövs) men annars rolig, sprallig och flexibel. Hon är inte rädd för nytänkande samtidigt som hon bär med sig en gammaldags stil, och tillsammans blir detta en kanonkombination. Eleverna, som representerade en klass som läraren sa var "den bästa på fyrtio år", satt tysta och glada på lektionerna, räckte upp handen när de ville säga något och var respektfulla och ambitiösa. "Det finaste med dem är att de stärker varandra och låter aldrig någon känna sig sämre", sa läraren. Det var som en dröm alltihop. Läraren berättade också att detta självklart inte har kommit gratis, utan det har krävt arbete både från eleverna och från läraren. Men det är fint att se när det fungerar som man vill. När eleverna skulle arbeta i grupper utspridda i klassrummet och i andra smårum fungerade det också bra. Läraren, som stod och pratade med oss ett tag, tog sedan ett varv för att kontrollera läget och kom tillbaka med ett stolt leende och sa "allt fungerar som vanligt jättebra, de är fantastiska".

Man kan konstatera att det ofta är något rörigare i de klasserna L och jag är i vanligtvis. Samtidigt bör man ta hänsyn till att klasserna har något olika förutsättningar. Den klassen vi hälsade på hade ett eget klassrum, medan våra klasser delar på ett och får använda en stor studiehall som lektionssal stora delar av dagen. Eftersom denna studiehall fylls av en eller ett par andra klasser också samtidigt blir ljudnivån lätt lite högre än den är i ett vanligt klassrum. Dessutom måste eleverna springa fram och tillbaka på ett annat sätt. Detta skapar lite oro. Detta är dock ett ganska nytt fenomen för eleverna då den här delen av skolan är nybyggd, och förhoppningen är att eleverna snart ska komma till rätta med systemet och tillslut lära sig att lugna ner sig mer.

I klasserna har vi ett antal underbara personligheter och det är kul att man börjar lära känna dem lite bättre och hur man ska bemöta var och en av dem. Idag smugglade jag med en klasskatalog också så i kväll tänker jag plugga in de namn som inte sitter.

Igår eftermiddag hade lärarna ett APT-möte som jag var med på. Det var intressant och de gick igenom frågor och punkter som är heta just nu, exempelvis rastvaktschema, blivande trivselledare (sysselsättare på raster bl a), att bibliotikarien ska ersättas av en ny framöver under tiden den ordinarie ska vara mammaledig, vilken tid man bör släppa in eleverna i skolan på morgnarna etc.Dessutom satte lärarna sig i grupper och fick i uppgift att gå laget runt och berätta och dela med sig av tankar och undervisningssätt och material som fungerat extra bra och som de ville tipsa de andra om. Här fick jag framför allt en del idéer om hur man kan använda datorn i undervisningen.
Dessa ska jag undersöka: sploder, arcademics, englishflashgames, Rixdax (från riksdagen.se, funkar i SO), tuxofmath (matte, bra för 6or), Khan academy (på engelska, matte bl a, läraren kan fungera som en coach till eleverna, det finns videos med instruktioner mm).

Idag på eftermiddagen pratade vi en del med den ena klassläraren, som blivit frisk till idag. Hon delade med sig av massa erfarenheter, svarade snällt på alla möjliga sorters frågor som jag och Lisa ställde utifrån alla intryck och tankar hittills, visade oss Unikum och Dexter, som båda är program för lärarna att förvara allt från IUPer till närvaro och planeringar. Därefter fick vi sitta och "rätta" berättelser som barnen har skrivit utifrån given rubrik. Vi skrev feedback till dem som vi även ska gå igenom muntligt med var och en någon dag framöver. Detta kändes jättelärorikt. Nu fick vi chansen att på riktigt ge feedback till riktiga elever, precis som vi ska göra som färdiga lärare. Det var jättekul. Allt vi lärt oss hittills under utbildningen kom till användning. T ex att man ska bedöma genom att skriva om den specifika texten, inte skriva "du" eller kommentera personen direkt. Texttriangeln var ett annat verktyg som kändes jättebra att utgå från, grymt att vi lärt oss den!

Imorgon ska vi genomföra skrivuppgiftslektionen med barnen på varsin svensklektion. Och på fredag blir det boksamtal. Ska bli spännande! Mer om det då!

/E

Min första lektion -S

Första dagen hängde jag mest med och var ganska avvaktande på lektionerna. På min andra dag skulle jag däremot bli mer aktiv. Min klasskamrat som varit här några dagar mer än mig(pga av min sjukdom) skulle hålla i en svensklektion på morgonen. Hon hade fått material av läraren som hon utgick ifrån. Hon la upp en liten planering utefter materialet som kortfattat innebar följande:
- Ta emot eleverna när de kom till lektionen
- Läsa ett kapitel i klassens gemensamma skönlitterära bok
- Diskutera texten med eleverna
- Ge eleverna frågor som de skulle besvara skriftligt
- Dela ut häften med nästa kapitel ur boken som de läste högt för varandra två och två

När hon slutfört sin lektion, som jag avvaktande hängde med på, frågade hon om jag ville hålla nästa lektion med samma upplägg. Så ja, så blev det! Det fanns ju inte tid att planera speciellt mycket men jag hann i alla fall fundera igenom hur min klasskamrat gjorde precis innan så det kändes bra.
Bra gick det också! När min klasskompis höll sin lektion satt åtta elever i klassrummet och lyssnade så när min lektion startade och elevantalet nästa var det dubbla blev jag lite smånervös.
Jag följde ungefär samma upplägg som min klasskamrat och lite nervös kände jag mig men allt gick lugnt och bra. Är man bara lugn och sig själv så tror jag man klarar det mesta och skulle man stöta på ett problem så löser det ju sig alltid så länge man håller sig lugn.
Det var en rolig lektion som fungerade bra och eleverna jobbade på, till och med över förväntan :)

Min handledare tyckte att vi skött oss bra båda två och vi kände detsamma. Så det blev en lyckad första lektion på min VFU!

Hälsningar S

Mina första dagar på VFU

Efter att ha missat de tre första dagarna å VFUn på grund av magsjuka har jag nu äntligen kommit igång.

Min kontakt med barn har alltid fallit naturligt och jag har alltid känt mig bekväm i deras närvaro. Förutom mina 2,5 år i förskoleverksamheten har jag vart tränare för barn mellan 7 och 13 år i handboll och fotboll. Jag har även hoppat in och vikarierat som gymnastiklärare på mellanstadiet ett par gånger.
I klassrummet har jag däremot inte så mycket erfarenhet. Några enstaka dagar har jag vikarierat där så jag känner inte att jag hunnit få någon ordentlig koll på hur verksamheten fungerar.

Jag var inte så nervös inför att träffa alla nya barn på min VFU men lite nervositet inför lärarna fanns det allt. Jag är väl alltid smånervös när det gäller nya saker och nya platser men nu hade jag en liten känsla av att jag behövde presentera. Det hade känts jobbigt att inte passa till det yrket man håller på att utbilda sig till.

Men första dagen gick jättebra! Inga konstigheter. Jag gick mest med och tittade hur lärarna gjorde och jag presenterade mig för eleverna.

Jag gör min praktik tillsammans med en annan tjej från min klass och vi är på samma lektioner.
Vi går med i ett arbetslag där en klass från 4-7 ingår. dessa klasser är blandade i olika processgrupper som en lärare är handledare för. Lärarna undervisar de olika klasserna i sina specifika ämnen.

Vi går med olika lärare, på olika lektioner med olika klasser. Därför har man inte hunnit lära känna eleverna hittills men sakta men säkert så börjar man kunna deras namn.

Allt kändes bra efter mina första VFU-dagar och jag trivs på skolan så jag är säker på att det kommer bli en väldigt spännande och lärorik praktik!

Hälsningar S

Mitt första inlägg - S

Hej!
Den hör bloggen bedrivs alltså av två tjejer som utbildar sig till grundskolelärare, årskurs 4-6.
Vi är på olika skolor och kommer därför skriva om olika upplevelser. Jag personligen kommer underteckna mina inlägg med bokstaven S.

Jag är en student från Göteborgs Universitet som här kommer skriva om mina erfarenheter under min VFU. För er som inte vet så står VFU för Verksamhetsförlagd Utbildning. Den kommer alltså handla om min praktik på en skola i Göteborgsområdet. Min första VFU sker under vecka 4-6 och kommer fortsätta senare i vår. På samma skola har jag även en klasskompis med mig, så vi kan diskutera och reflektera över saker tillsammans. Det kommer bli en spännande och givande tid som jag ser fram emot mycket!

Vänliga hälsningar S

Ny vecka

Nu var det måndag och dags för en ny vecka. Äntligen mår jag lite bättre också. Förra veckan bestod mest av hosta, snuva och huvudvärk, men nu känns allt bättre!

Idag har L och jag tagit tag i våra uppgifter som ska göras under vår VFU. Vi ska dels hålla i var sitt boksamtal med barnen och dels ge dem en skrivuppgift av något slag. Vi har bestämt att skrivuppgiften görs på svenskan på torsdag och boksamtalen på fredag. Nästa vecka ska vi sedan träffas på Göteborgs Universitet och ha praxisseminarier där vi går igenom hur detta har gått och hur vi planerade inför dem.

Barnens skoldag började med att se färdigt på "I rymden finns inga känslor". Därefter diskuterades syftet med filmen och lite tankar om den. Ville man hellre arbeta med "eget arbete" fick man göra det istället för att titta på film.

Idag var ena klassens lärare sjuk och därför hade de vikarie för henne. Jag fick se hur det fungerar för vikarier att hoppa in och hur eleverna reagerar när deras vanliga lärare inte är där. Det gick bra. I matten  arbetade barnen vidare i sina böcker och i historian gick vikarien tillsammans med eleverna igenom svar på frågor de haft i läxa till idag. Det fungerade alltså trots att läraren inte var där. L och jag fanns ju till hands också.

Under svenskan arbetade barnen vidare med "läsa barnbok med inlevelse för småbarn"-temat. Intressant att se hur det påbörjade lilla projektet flyter på och barnen började välja böcker och dagis. Några hann till och med boka tid för besöket som ska ske den 8 feb.

När barnen slutade klockan tre var L och jag kvar en timme med vår LLU (en av klassföreståndarna). Pratade om några av våra första intryck och hon berättade mer om livet som lärare. Jag längtar tills jag är i hennes position!! :)

/E

Äntligen dags!

Förstaveckan av VFU:

På måndagen var vi (L och jag) på studiebesök på Fridaskolan i Mölnlycke. Barnen på min skola hade stängningsdag så det blev en dag med enbart lärarna på detta studiebesök. Det var kul att få bekanta sig lite med lärarna så trots att jag inte fick träffa den efterlängtade klassen var det nyttigt att få vara med lärarna. Fridaskolan är en skola som inspirerade både lärarna och mig. Jag tyckte skolan verkade fungera på ett väldigt bra sätt. Eftersom att jag inte har några erfarenheter från andra skolor än de jag gick på som liten hade jag inte mycket att jämföra med, till skillnad från lärarna som hela tiden jämförde med sin arbetsplats. Dagen pågick mellan 9 och 15. Jag fick skjuts av min ena LLU, vilket var mycket snällt och gjorde att jag kände mig extra välkommen till min praktik.

Tyvärr vaknade jag upp illamående denna morgon och under dagen bröt en ordentlig förkylning ut sakta men säkert.

Tisdagen tillbringades i sängen sjuk. På kvällen pratade jag med L. Hon hade varit på VFUn denna dag och jag var nyfiken på att höra hurdet gått för henne. Efter samtalet med L blev jag otroligt förväntansfull och längtade till jag skulle dit. Det hade gått väldigt bra för henne och hon hade en hel del positiva saker att dela med sig av.

På onsdagen var febern borta men förkylningen satt i. Trots detta krigade jag mig upp och till skolan. Det var spännande att få träffa eleverna. Denna dag fick jag hälsa på båda klasserna och hann lära mig några namn på elever. Det kommer ta ett tag innan alla namn sitter.

Torsdagen och fredagen bara sprang förbi och första veckan av VFU var plötsligt över. Jag och min klasskamrat hade fullt upp med att ta in intryck dessa dagar och var med på så många olika lektioner som möjligt. Under veckan har jag hunnit se hur de olika lärarna arbetar och vilka områden som arbetas med just nu.

Om ett par veckor har eleverna nationella prov. I matten har de därför arbetat en del med särskilda mattehäften med problemlösningstal. Läraren har varit mycket tydlig med att eleverna måste skriva ned och visa alla sina uträkningar innan de anger svaret på frågorna/talen. Detta kan vara lite svårt och kan tyckas onödigt när man kan ett tal och räknar ut det väldigt fort, då det tar mycket längre tid att bli klar med uppgifterna när uträkningarna ska visas så tydligt också. Nyttigt att träna på detta.

I svenskan hardet också förberetts inför de nationella proven. Bland annat har eleverna fått träna på att skriva texter inom olika genrer.

Just nu i svenskan:

• Eleverna får slumpvis varsin lapp med en rubrik på. Elevernas uppgift är att för hand skriva en berättelse utifrån deras rubriker. Träning inför de nationella proven.

• Eleverna arbetar en och en med deras datorer. Två olika youtube-klipp har visats upp för klassen och eleverna har tilldelats (ev valde själva mellan klippen) var sitt. Uppgiften är att arbeta med genren ”beskriva”. De ska beskriva klippets handling, miljöer och personer. När detta gjorts har eleverna ett dokument på datorn med sina beskrivningar. Dessa delas med en kompis som sedan ger klasskamraten respons/feedback på texten. Innan responsen skulle göras gick läraren igenom viktiga saker att tänka på inför detta med klassen. Eleverna var väldigt entusiastiska till att dela med sig av sina tankar om vad respons innebär. Bland annat:

titta påmeningarna och styckeindelning i texten, rättstavning, disposition, skiljetecken och stor bokstav, påpeka slangord, grammatik. När detta görs ska man tänka på:

Ge konstruktivkritik, ”tänk på det här till nästa gång...”, peppning, varaschysst..

Eleverna skanästa vecka få:

• Två och två välja ut en barnbok som sedan ska läsas för mindre barn. Boken ska läsas med inlevelse vilket är något som tas upp i kursplanen att eleverna ska kunna. När uppgiften presenterades för eleverna använde läraren sig av två olika sätt att visa på hur detta kan gå till. Ena gången läste hon utan inlevelse och andra gången med. Eleverna fick sedan diskutera vilket lässätt som passar bäst till denna uppgift. Paren tillsammans med ett annat par ska planera ihop en tid tillsammans med en dagis- eller förskoleklass då de kan komma och läsa. När ena paret läser filmar det andra paret dem och tvärt om. Dessa filmer ska sedan redovisas för läraren.

Flera dagar i veckan får eleverna i uppgift att läsa. Denna lässtund varar ca 15 minuter. Dels är det lästräning och dels är det ett sätt att lugna ner eleverna.

Under engelskan har eleverna fått arbeta med faktasökning då de fått i uppgiftatt skriva om länder. En och en, eller två och två, väljer de var sitt land eller stat/storstad i USA som de sedan ska skriva om. Datorerna är till stor hjälp men även böcker används. Uppgiftenär att skriva basic fakta om landet samt sevärdheter, kändisar, traditioner med mera som är kopplat till detta land. Detta ska presenteras om ett par veckor genom en muntlig redovisning påengelska med hjälp av en powerpoint.

På en lektion läste eleverna i sina engelska textböcker och lyssnade samtidigt på den från en inspeladröst. Därefter läste de igenom texten i grupper och översatte sedan till svenska. Detta skedde helt utan problem, elevernas engelskakunskaper är större än vad jag någonsin hade trott! Helt fantastiskt!

När eleverna haft språkval har L och jag varit med på extraengelskan/svenskan. Då vi arbetar med engelska har vi haft små samtal med några elever var. Det är den muntliga biten som är det viktigaste för de som har lite svårt för engelska och perfekt för alla som vill lära sig mer oavsett förmåga.

Under veckan ligger mentorstid på schemat. Detta är en bra tid för lärarna att ta upp aktuella saker, lära känna eleverna och låta dem ha lite kul. Något som har varit aktuellt den här veckan är Internet och användningen av Internet. På en skola har det skett en incident där någon elevstartat en blogg där skvaller och rykten skrivits vilket varit mycket allvarligt då detta spridit osanning om olika elever omkring skolorna. Eleverna i mina klasser är 12-13 år och har nyligen börjat använda och/eller stött på sidor som bloggar, Instagram och framför allt Facebook. Det är väsentligt att prata med eleverna om hur man får bete sig på Internet och hur Internet fungerar, och detta har diskuterats med klasserna. Att sprida rykten eller lägga ut bilder på personer som inte borde läggas ut är inte okej och det är viktigt att förstå att sådant som en gång lagts ut på Internet kanske aldrig försvinner.

Eleverna fick även se en film om sex-och samlevnadsfrågor, titta på ”Lilla Aktuellt” och söka på roliga youtube-klipp under denna tid.

Något som jag lade märke till den här veckan är att eleverna arbetade ganska självständigt. De flesta lektionerna innehöll självständigt arbete. Om jag inte missminner mig var det endast under Historia-lektionen som läraren föreläste.

Då varje elev har tilldelats var sin dator som finns tillgängliga hela tiden används dessa mycket. Eleverna tycker mycket om detta och lär sig verkligen att arbeta med dem. Delade dokument används och det är ett väldigt smart sätt att dela det som skrivs med klasskamrater eller lärare.

Ifall elever är sjuka anmäls detta genom datorn. Föräldrarna får varje dag kryssa i ifall deras barn är frånvarande. Lärarna måste alltså alltid ha en dator tillhands för att se vilka elever som är borta. Ett smart system, så länge datorn inte krånglar.

Allt för den här veckan. Ses på måndag!

/E

VFU 1

Jag är en student på Göteborgs universitet som nu ska gå ut på verksamhetsförlagd utbildning (praktik). Jag kommer att underteckna mina inlägg med E.

Under VFU-period 1, som sammanlagt är fem veckor lång, har jag blivit placerad på en skola tillsammans med en klasskamrat som jag väljer att kalla L. Vi kommer att vara i två olika sjätteklasser med ett par olika lärare och gå mellan dem. Ibland kommer L och jag att vara tillsammans och ibland följer vi med var sin klass. Det innebär att vi kommer att få chansen att lära känna dubbelt så många elever och se olika lärare, vilket känns bra då vi kan lära oss mycket och jämföra olika undervisningsstilar. I den här bloggen kommer jag att dela medmig av tankar, undervisningsmaterial och annat smått o gott från mina praktikveckor. En klasskamrat som också studerar på Göteborgs Universitet är placerad på en annan skola och kommer tillsammans med mig att fylla den här bloggen med massa text om erfarenheter och tankar. Hon kommer att underteckna sina inlägg med S. 

/E